Ensam i ett äktenskap
-
Jag känner mig så ensam i mitt äktenskap. Min man var så otroligt kärleksfull i börja. Men allt ändrades på en enda dag efter vår 1 år bröllopsdag. Han började bli tyst, arg ledsen etc. Han vill inte prata med mig, han snäser/hugger så fort jag sa något.
Allt ändrade sig ännu mer när vi åkte utomlands för att träffa hans familj. Och under tiden vi var på semester så gjorde han en liten ansiktslyftning. Efter det så vill han inte prata, han vill inte diskutera ev problem, jag säger hela tiden att jag älskar honom, att jag vill att vi ska ha det bra, att vi måste prata. Jag visar ömhet, kärlek, längtan etc.
Men han vill inget. Jag vet inte vad det är som är fel, vad jag ev gjort fel, vad som hänt.
Nu den senaste tiden så har jag mått så psykisk dåligt så jag erkänner. Får jag inte ha min man så som han var innan vill jag inte leva. Under loppet på 2 veckor har jag gjort 2 suicid försök. Jag kan inte leva utan min man. Jag älskar honom för mycket för det. Jag kan inte se ett liv om jag inte har honom. Jag vet att det låter sjukt. Men jag älskar honom så otroligt mycket.
Han har börjat gömma sig i mobilen. Sitter stort sett hela den vakna tiden med att catta/prata med sina kompisar från hans hemland. Och då blir det att han inte prata svenska och jag förstår inget.
Jag känner mig så ensam i detta äktenskap.
Men jag älskar min man mer än livet själv.
Jag förstår om folk tycker att jag ska glömma och börja om. Tar gärna emot både ris och ros, tips och kritik.
Till skillnad från relationer mellan släktingar (t.ex. med föräldrar, syskon och barn) är parrelationer något som båda parter aktivt väljer att ha och leva i. Att vilja vara tillsammans är ett val man gör varenda dag även om man inte reflekterar så mycket över det. Parrelationer bygger alltså på frivilja och valfrihet och det är enligt mig det enda sätt för riktig och sann kärlek att finnas. Ingen vet hur kärleken i ett parförhållande kommer att förändras med tiden, utan det enda man vet, är att den kommer att förändras. Hur skulle den inte kunna göra det när personerna i förhållandet ständigt förändras vare sig man är medveten om det eller inte? Den personen man själv var när man först träffades finns egentligen inte kvar till 100% med tiden. Samma sak kan man säga om ens partner. Därför kan ingen verkligen veta alltså hur länge ett förhållande kommer att hålla.
Däremot ett förhållande som garanterat håller livet ut är den relationen man har med sig själv. Denna relation är värd vår största uppmärksamhet och prioritet. Att älska sig själv och ständigt arbeta för att förverkliga ett liv fyllt av syfte och lycka borde vara allas prioritet. Att vara beroende av någon annan för att känna sig älskad samt för att ens liv ska kännas värt att leva är att lägga ett alldeles för stort ansvar på och begära helt enkelt för mycket av ens partner.
Sedan kan man också undra om det är möjligt att verkligen älska någon annan utan att först ha lärt sig att älska sig själv.
Jag hoppas att du tar tag i och funderar över det viktigaste förhållandet som du har i ditt liv, nämligen förhållande till dig själv. När du gjort det kommer du aldrig att känna dig ensam igen och ditt liv kommer att fyllas av glädje och lycka. Det kanske t.o.m. resulterar att din relation med din man förändras till det bättre.
Vad du än gör glöm aldrig att livet är din tid och plats att ge och få kärlek och lycka kommer helt naturligt att finnas i det. Var rädd om dig <3
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.